Känslor och beslut

Jag vill gärna tro att våra handlingar föregås av ett noggrant övervägande, en slags kalkyl där vi väger fördelar mot nackdelar för att komma fram till om vi ska gå vidare eller ej. Ungefär som en investeringskalkyl där vi väger planerade intäkter mot kostnader och tar hänsyn till en risk för att något kan gå som vi inte tänkte oss.

När man funderar lite på saken inser man att även de viktigaste besluten i våra liv till största del är baserade på känslor. Vi köper huset med snygga tapeter även om taket är dåligt och grunden möglig. Vi köper den där snygga, opraktiska och dyra bilen. Vi köper byxorna som måste kemtvättas. Vi är så blinda av förälskelse att vi inte ens reflekterar över om vi skulle stå ut med den här människan som partner resten av livet, osv.

Vi människor är dessutom flockdjur. Det betyder att när vi är tillsammans med andra inordnar oss i flocken, följer ledaren och stänger av vår egen förmåga att bedöma situationer och fatta beslut. Vi moderna människor brukar förneka detta men det är bara ett tecken på dålig självinsikt. I flock känner vi oss trygga och vågar därför mera samtidigt som vi strävar efter att kliva upp ett steg genom att visa oss lite tuffare än andra.

Tänk om vi i skolan skulle få lära sig hur vi fattar rätt beslut baserat på en etisk värdegrund som eleven själv fått jobba fram. Humanistiska ämnen blir lätt flummiga (i alla fall för oss hemuler). Skulle det ens vara möjligt att lära ut eller måste varje individ lära sig av sina egna erfarenheter?